Välkommen till min resedagbok!

Vänner och familj! Följ med mig ut i världen, läs min resedagbok. Lämnar trygga Sverige den 2 oktober och reser till Moskva. Kommer senare resa vidare genom Ryssland och Mongoliet till Kina via tåg. Efter Kina kommer mer äventyr genom Asien, bland annat Vietnam och Kambodja.




lördag 24 september 2011

Myanmar - med ett fortryckt folk men farligt vackert landskap

Jag lamnade Vietnam, min motorcykel och Samuel for Myanmar. Eftersom Samuel inte flyger akte han via Kina, Pakistan och Indien for att mota upp mig i Nepal.

Myanmar bjod pa massa fina aventyr men det som jag sag var inte ett lyckligt folk vilket gjorde att jag hade manga olika kanslor nar jag reste genom landet. Jag besokte bergen i ostra delen av landet och spenderade en vecka trekkandes mellan olika bergsbyar. Begsfolket var sa otroligt vanliga och jag blev verkligen mottagen med oppna armar overallt jag gick! Jag vandrade genom stora teplantages och drack MINST 5 koppar te per dag! Jag traffade Siga, Daisy och Phabian som jag bade vandrade och besokte tempel platsen Bagan med. Jag cyklade runt io tre dagar och bara besokte en massa olika gamla tempel som till syntes bara var utspridda pa mafa over dalen. Uppbygda tempel, tempelruiner och tempel som statt dar i over 1000 ar.

 Men overallt i Myanmar kande jag mig forfoljd... Jag ar helt overtygad att vart jag an gick hade jag en goverment worker spanandes pa mig (inte pa min vandring i bergen), nog bade for min egen sakerhet och ocksa att jag inte sag nagot eller gjorde nagot som jag inte skulle. Jag sag bland annat en stor militartrupp uppe i bergen som vandrade runt och fragade ALLA om rebeller i regionen. Min guide blev forhord sa blev jag och alla i byn. En dag vandrade jag till ett narliggande tempel till Hsipow, och sag tva stora militartrucks fyllda med bybor, militarerna gjorde valdigt klart att de inte hade nagot annat val an att aka med. Munkar och familjemedlemmar stod brevid och grat och bad for sina vanner eller familj com skeppades ivag. Tvangsarbete, men det kallas inte sa dar eftersom de far en liten, liten lon som ingen kan leva pa. Fruktansvart jobbigt att se... Militaren tog min kamera och bladdrade igenom den sa jag inte skulle kunna ha med mig nagra obehagliga bilder ut fran landet.

Trots att man kunde se att befolkningen var fortryckt bade av landets ledare och grannen Kina sa var de ett snallt och mycket valkomnande folk. Jag blev inbjuden hem till folk jag precis mott och drack te i timmesvis medans vi hade antingen langa diskussioner om politik, jobb, utbildning eller resande pa engelska eller teckesprak.. :) Myanmar bjod mig ocksa pa de godaste mangos jag nagonsin smakat och at misnt 3-4 mangos varje dag. Stora, sota och saftiga!

Fast det mesta pengarna jag betalade i Myanmar gick till staten sa kanner jag att jag gjorde ratt i att aka dit. (Alla foretag maste betala stora summor till staten i skatt eller sa agde staten dem.) Jag kan nu sprida ordet och forsoka skapa en medvetenhet om hur illa situationen fortfarande ar och hur Kina har Myanmars regering i ett jarngrepp.

Bilder kommer snart :)

lördag 2 juli 2011

Motorcyklar, mat och Scott

Efter att ha lamnat Vientiane i Laos och satt kurs mot Hanoi borjade Samuels motorcykel att lata varre och varre... Aterigen blev vi mycket forvanade nar vi kom till Hanoi utan att den helt klappat ihop. Vi var ater igen i Hanoi, underbara Hanoi! Nar jag och Samuel var i Kina motte vi Scott, en man som reser runt i varlden (de senaste 20 aren) och letar efter den mest utsokta maten. Han har nu bott i Hanoi i tva ar och jobbar som engelskalarare dar. Han passar mig och Samuel perfekt! Vi alskar mat och galna reseaventyr detsamma galler Scott. 

So fort vi kom till Hanoi borjade vi att printa ut annonser for vara motorcyklar, OCH uppsoka en valdigt god mekaniker som bade fixade upp min bike till excellent och Samuels till perfekt. Vi fick ganska snabbt svar pa vara annonser och motte upp en tjej och kille fran England, Sophie och Richard. Sophie hade ANNU mindre motorcykel erfarenheter an vad jag hade i borjan och hon fragade mig om det typ var som att cykla... Jag ville ju garna salja min Minsk och efter att ha salt den till henne tog jag henne med ut pa korlektioner. Vi blev goda vanner och det kandes extra roligt att salja motorcykeln till en tjej. 

 Underbar fisk hotpot, tyvarr glomt vad fisken heter, kanske snakefish... 
 Tyvarr lite daligt foto men detta ar dom berommda CrabFriedNudels, jag drommer om detta pa natten... mmm...
 Gudomliga ostron!
 HArligt sallskap med Sophie, Samuel, Ritchard, Scott och Aung. :)
 Grodlar! mm.. Slangdes sedan ned i en hotpot, himmelskt!
 Kalvkott! Det ser kanske lite barbariskt ut, men javlar (ursakta min japanska) vad gott!
 Har de tre musketorerna, jag, Scott och Samuel! 
 Samuel och Scott
 Hanoi - nighttime 
 Hanoi - daytime
Hanoi - sunset 

Scott, jag och Samuel spenderade nastan varje dag antingen atandes lunch eller middag pa helt fantastiska stallen och pa eftermiddagen gottade vi oss vid en pool som fanns i narheten dar han bodde. Det var galet varmt i Hanoi, men efter att ha spenderat 5 dagar i en by i Kambodja utan el i ca 40 graders varme var detta ingenting! Vi lagade mat, at underbara fisk och skaldjurs ratter, underbar pepper steak, vietnamesiskt traditionell mat, at pate` med rottvin, grodor, drack super god draft beer, underbara efteratter och sota sma ananaser. Det vattnas verkligen i min mun bara att tanka pa det! 

Nu skiljer mina och Samuels vagar for en manad. Jag flyger till Myanmar och senare till Kathmandu medan Samuel aker via Kina, Pakistan och Indien for att mota min i Nepal. Mer spannande aventyr... 

fredag 1 juli 2011

Pa nya aventyr i Laos!

Efter mitt och Samuels aventyr i Kambodja hade vi valet att salja vara Minskar till andra resande eller fortsatta vart aventyr upp genom Laos och salja dem ater i Hanoi. Valet var ganska enkelt, vi var helt enkelt inte redo att skiljas fran vara alsklingar och bestamde oss for att aka till fantastiska Laos igen. 
Gransstad till Laos i Kambodja.

Jag och Samuel pa battur :)
Vi borjade med att aka till 4 000 islands vilket var ett skont avbrott fran hart resande. Vi spenderade 3 natter och bodde pa ett mycket sott guesthouse dar en mycket vanlig ladyboy tog hand om oss varje dag, (vi ar hans enda gaster). Annars var oarna valdigt turistiska och vi var valdigt glada att lamna efter nagra dagar. FOR BEKVAMT! Vi satte kursen mot Bolaven Plateau och spenderade 4 dagar att aka runt, rosta vart eget kaffe, dricka en massa kaffe, se underbara vattenfall och vara med om galna regnfall. Vi hamnade i Tat Lo, dar vi blev totalt charmade av var vard och istallet for att bara aka och titta pa stallet stannade vi i tva natter och traffade galna resande med fantastiska berattelser! Den forsta veckan i Laos var mist sagt bekvam. Sa efter att gotttat oss bestamde vi oss for att utmana oss sjalva och ta dirtroads upp till huvudstaden Vientiane. Vilket aventyr det blev!





Vi borjade aka pa den asfalterade vagen som var utsatt pa kartan och vi visste att den snart skulle ga over till grusvag. Landskapet var helt fantastiskt runt om med hoga berg och djupa dalar. Vi hade gott om tid och bestamde oss for att stanna i en liten stad for lunch. Vi fragade de som agde resturangen om vi var pa ratt vag, men de skakade pa huvudet och efter lunchen visade en av killarna vagen, en "shortcut" tva km tillbaka. Vi borjade aka pa grusvagen som snabbt blev mindre och mindre, stenigare och stenigare. Min tuta pa motorcykeln hade totalt ryck och for varje litet gupp eller sten jag korde over lat det: tuttuuttutututtuuuut. Jag skrattade gott, men det var lite pinsamt ocksa...
Vi kom till en liten flod, kanske 12 m bred, ganska djup och bara med tva plankor som bro. Killen korde snabbt over bron som det var ingenting och sen var det min tur. Jag blev nervos och gick av motorcykeln och Samuel holl i biken bak nar vi forsiktigt borjade ga over. Runt floden satt bybor och stirrade pa oss. Efter att ha kommit halvvags fragar Samuel "Harru ren", jag sager nej, och Samuel hor "ja". Han slapper biken,, jag tappar balansen, motorcykeln ligger ner pa plankorna medan jag ar i vattnet, anda upp till halsen. Alla skrattar! Jag ar chockad och tillslut efter att fatt hjalp upp och motorcyklen sakert over pa andra sidan kan jag le lite ocksa.
Vi fortsatter att aka, ja ar helt super blot och min tuta ar varre an nagonsin: tuuuuuutttututututtttuuuuuuuuuuuut. Tillslut ser jag killen framfor mig, varje gang min tuta ger ifran sig ett nytt ljud sa skrattar han hogt. Vagen blir battre och vi skiljs at, killen forklarar att det bara ar 25 km till den byn, MongNong, vi vill aka till. Opptimistiska jag sager, det maste vi klara pa tva timmar! Saklart blir vagen bara samre och samre igen och vi fortsatter att gor galna river crossings! Jag faller vid flera tillfallen och efter 8 h korning ar jag halt slut. Vagen gar ngra hundra meter, sen ar det en brant nerforsback, en back och sen brant uppfor. Samuel borjar att kora min bike nerfor och upp for, medans jag gar och skjuter pa motorcykeln bakifran for att ge extra kraft. Klockan har hunnit bli 5pm och vi kommer till en back som ar sa brant att Samuel ocksa gar av motorcykeln och vi bada, tillsammans med kraft fran motorcykeln leder upp min motorcykel. Sen ar det Samuels motorcykels tur, jag knuffar pa bakifran och jag knuffar halvt livet ur mig upp for en backe pa kanske 70 m. Nar vi kommer upp sager Samuel att det ar sa konsigt men han tycker inte att biken drar framat sjalv. Han testar att lagga in en vaxel men fast motorn ar igang drar den inte framat. Han ser mycket forvanad ut och vander sig till mig och fragar: "Men hur kom vi upp for backen, jag knuffade ju nastan inte alls". Sjalv ligger jag dar, pa grusbacken och kampar for luft... Jag flamtar, "Det var jag! Jag knuffade som bara den". Vi bada ar sa trotta att vi ler lite at saken, kommer till en by dar vi fragar om vi kan stanna for natten for att imorgon forsoka bogsera Samuels bike resten av vagen till MongNong.

Vi blir mottagna av sakert 50 bybor som bara stirrar, och jag tror inte det var manga dar som sett en utlanning innan. Tillslut forklarar vi vad som hant och vi far stanna i ett hus over natten. Pa kvallen delar vi med oss av en halvaten aggmacka och bananer (som vi har) och de dukar upp stickyrice, sma friterade fiskar och nagot som ser ut som svamp. Vi tackar sa mycket och medans vi ater sitter 30 bybor med stora ogon och bara tittar pa oss. Vi kanner oss lite lustiga men ater och pratar, gestikulerar och anvander kroppsprak. (Det som vi forst trodde var svamp, fick vi senare veta att det var vattenbuffalo inalvor med graset som inte an blivit till bajs an, kvar som ett litet holje runt allt, tydligen en delicatess som luktade OCH smakade helt forfarligt!) Pa kvallen tar jag fram Laos kartan vi har och senare varldskartan och i tva timmar satt alla helt forundrat och tittade pa kartan. Jag tror det var manga som for forsta gangen sag varlden. Vi somnade mycket tidigt och vaknade valdigt tidigt! Familjen vi bodde hos gick nog upp vid 4-4.30 am for att dona med vardagssysslor och Samuel som oftast ar sa trott pa morgonen var helt overtygad att de bara gjorde det for att javlas! Alla  byn var verkligen glada att ha oss dar, aven om manga barn blev valdigt radda for oss. Tyvarr tror jag det var ganska stor utstrackning av inavel i byn, men alla var otroligt vanliga och glada, kanske lyckligt ovetande.
Jag fragade om vagen till MongNong och de sa (allt med gester, nagra vietnamesiska ord, nagra ord pa Laos) att det bara var 5 km och enkel vag. Vi knot fast Samuels bike i min och efter att ha kort 200 m kom vi till en 60 m bred flod, UTAN BRO. Alla bybor hade saklart samlats for att se hur de tva utlanningarna skulle klara av detta. :) Det tog oss tva timmar att fa over allt och klockan var da runt 9am. Tillsammans med tva mycket handiga killar klarade vi att fa Samuels bike okej igen och det tog oss nog ytterligare 2 h for att komma till MongNong. Vilket aventyr va?!









Tyvarr klappade Samuels bike ihop totalt 60 km efter MongNong och det tog oss ca tva dagar for oss att hitta en okej mekaniker som kunde fixa den nagorlunda med hjalp av nagar halvskruttiga reservdelar. (Pa vagen fick jag bland annat bogsera honom ca 60 km i osande regn...) Vi var super forvanade att Samuels bike klarade sig att aka anda till Vientiane och pustade ut i huvudstaden i mer an en vecka. Vi sokte visum till Kina (Samuel) och Myanmar (mig), motte upp Kath som bott i Laos av och till i tolv ar, hon visade oss staden tog oss till underbara resturanger och vi hade manga intressanta samtal om Laos. Sa vi vinkade hejda till Vientiane och Laos och satte kurs mot Vietnam, Hanoi. Vi bade visste vad som vantade dar, Scott och gudomlig mat!

torsdag 5 maj 2011

Kambodja och Khmer Nyar

Spannade tider i Kambodja.
Efter Kampong Chhanang akte jag till huvudstaden Phnom Penh for att mota upp en kille, som jag mott pa CouchSurfing, dar jag skulle sova i nagra dagar. Det visade sig ganska snabbt att han var en idiot (Lawrence fran Sydafrika, som forsokte overtala mig att Samuel var otrogen mot mig) och checkade istallet in pa ett hostel. Phnom Penh ar full av liv och jag var valdigt positivt overraskad av staden, en massa god streetfood och en stad som inte var uppbygd enbart for turister.

Phnom Penh 


Traffade Sareth, en munk jag och Samuel haft kontakt med pa facebook, som startade som fjortonaring att undervisa barn i sin by, grannbyarna och unga munkar i det lokala templet. Han ar idag 31 ar och har startat tre skolor och ar fortfarande en aktiv munk och reser jorden over for att beratta om sitt arbete. Jag och Samuel hade mojlighet att spendera Khmer Nyar (enligt lunar kalendern) med han och hans familj i deras by och sedan gora lite volotararbete for hans skola. Efter Khmer Nyar undervisade vi i tva dagar innan Sareths mamma, som vi bodde hos, blev sjuk och vi var tvungen att avsluta vart arbete. Vi hann att hjalpa ett par som bodde pa Sareths skola (som blivit av med deras hem pga stora sjukhusrakningar). Vi fick hjalpa till att vattna och rensa ogras mellan vattenmelonradern.

(En nojd Helena i den lokala skolan)

(Mina underbara barn i byn, ar pa en vandring i byn da en oxkarra kom och alla barn och vi hoppade pa overlyckliga)

I byn bodde jag med Sareths familj, bodde i ett trahus utan el och utan vatten. (HELT UNDERBART) Varje dag fick vi underbar mat helt nylagad av Sareths syster. Khmer Nyar ar helt galet, speciellt i landsbyarna, alla dricker palmvin, dansar till frukost, dansar till lunch, dansar till middag och dansar hela natten I TRE HELA DAGAR!! Och det var en del vattenkrig ocksa som var en valkommen svalkande lek i varmen. Det var otoligt varmt i byn sa det blev en del dansande for oss ocksa men inte sa mycket som jag hade velat. Overallt i byn var vi omringad av barn. Barn som klattrade pa oss, holl oss i handerna, ville leka och visa oss runt i byn. Vi fick leka, brottas och vandra runt i byn med de unga. Jag njot att vara lekledare och blev helt foralskad mina underbara barn! De sista kvallarna innan vi akte satt vi pa var lilla tradveranda, Samuel som spelade gitarr och barnens stora ogon och bruna kroppar som lystes upp av det lilla sken som stearinljuset gav.  Det var sorligt att lamna byn efter sa kort tid (spenderade 4-5 dagar over Khmer Nyar och 3-4 dagar med att undervisa barnen) men fick i och med det chansen att se mer av Kambodja.



Efter denna upplevelse och den slaende varmeboljan som ar i Kambodja nu (runt 35 till 40 grader varje dag) har jag och Samuel tagit det valdigt lugnt. Softat mer dagar i Phnom Penh, Akt upp till Sien Reap och kollat in Ankhor Wat och atit god mat. Ankhor Wat area var valdigt haftigt att se, en huvudstad byggd mellan 1200 talet till 1500 talet ochmed en super harlig mix av hinduiska gudar och Buddha da stadsreligionen andrades fram och tillbaka. Vid Ankhor Wat motte vi ett aldre par fran Australien, vi hade sa trevligt att vi bestamde oss for att ha middag pa kvallen. Senare nar vi mottes upp tillsammans drack vi en massa god draft ol och at god mat. har traffat manga par som reser nar deras barn vuxit upp och de sitter alla pa helt underbara livshistorier som jag alskar att lyssna pa!

Efter Sien Reap bestamde vi oss for att forsoka komma in i Thailand. sa pa min fodelsedag vaxlade vi vara pengar till Baht och korde till gransen. Efter en del pappersarbete fick vi igenom oss sjalva over gransen men inte vara motorcyklar. Vi "checkade in" i Kambodja igen, fick en banan av en granspolis som sagt starngt nej till oss men inte ville att vi skulle vara utan de thailandska sota bananerna...  Valdigt god banan sa vi blev inte sa besvikna over att vi inte kunde in i Thailand utan bestamde oss istallet for att aka till Laos. Nu ar vi i Siem Reap igen och vi har forberett oss med en hel massa flaskor med 2T olja och atit god mat. Imorgon bar det av mot gransen till Laos. 

Har kommer lite bilder fran Ankhor Wat och olika tempel i narheten, taget med min nya kamera Lumix DCM-LX5, ar verkligen supernojd!







Folk, jag ar nu 22 ar och pa min fodelsedag hade jag varit ute och rest i 7 manader, en 7 maj kommer jag och Samuel ha varit tillsammas i 5 manader och jag har vuxit sa mycket av alla de vackra moten och upplevelserna jag har fatt vara med om pa min resa. Njuter av livet och njuter verkigen for stunden. Kommer nog inte ha sa bra internet pa ett tag men skriv garna halsningar och uppdateringar pa bade bloggen och FB sa ni haller mig upptaderad pa vad som hander i Sverige. :)

onsdag 6 april 2011

Hejda Vietnam och hej hej Kambodja!!!

Min lilla plan att resa sjalv gick inte som planerat... Skulle tagit en farja pa Mekong floden men tyvarr tog de inte min bike. Sa mottes upp i Ho Chi Minh med Samuel och hjalpa till med att kopa bikes till hans tva norska vanner, Dan och Marius. Efter nagra dagars letande hittade vi tva Honda Win och vi slog folje till gransen HaTien. Vagarna i Mekongdelta var helt galna och efter 2-3 h korning pa smavagar med tungtrafik var jag helt slut, varje dag! Nar jag korsade gransen till Kambodja var det som att komma till en annan planet! Sa vackert, glada manniskor och sa lite trafik! Spenderade totalt 35 dagar i Vietnam och tycker verkligen manga delar av landet ar mycket vackert, men tyvarr ar vietnameser ganska otrevliga. Traffade nagra vackra harliga manniskor men traffade ocksa manga mycket otrevliga manniskor. Kandes valdigt skont att antligen korsa gransen och borja lara kanna ett nytt land.

Jag alskar ju dirtroads, sa Kambodja passar mig perfekt! Aker bland sma landsbyar pa grusvagar och efter nagra timmar i Kambodja vet jag att detta kommer bli en fantastisk upplevelse! Med Dan, Marius och Samuel som driving team akte vi pa smavagar och efter ett litet breakdown fann jag mig sjalv sittandes hos en familj och hjalpte till och skala jordnotter. Horde chattrandes khmer i bakgrunden och en mekaniker lutandes over Dans bike saga: Yes, No, Problem. Kvallarna spenderade vi pa lokala resturanger, at god mat, drack ol och spela kort. Harliga killar och underbara Samuel!

Idag splittrades gruppen och killarna korde i rasande fart mot Siem Reap medans jag haft den haftigaste dagen EVER! Bestamde mig for att forsoka mig pa att korsa en flod med bat och forsoka fa med mig min Minsk over. Med som syntes 100 manniskor, 10 bikes och en massa varor (bensin, ol och cola) korsade vi floden och jag kom till en liten lokal marknadshamn. Tog min bike och besokte en del tempel och akte genom sma byar. Traffade en munk, Chai Son Reip, som kunde prata lite engelska och vi spenderade nagra timmar pa att kolla in tempel tillsammans och prata om religion. Pa nagot sett kom jag tillbaka till Kampong Chhnang och har nu kopt mig en massa god frukt som jag ska festa pa ikvall.

Det ar spannade laskigt att vara ensam pa vagarna utan Samuel, men det ar en frihet att vara ensam som jag njuter av. Min plan ar att aka mot Phnom Penh och kolla in en volontärorganistation som jag kanske kommer spendera en manad eller tva pa, om de behover mig hjalp.

Har kommer lite bilder pa Laos, Vietnam och Kambodja:
Saklart laddas bilderna upp lite hullerombuller men hoppas det ar ok anda... :)

I Laos - en by jag besokte nar jag och Samuel paddlade ner for floden Nam Ou.

Utsikt fran en bergsvandring i Laos

Jag pa floden Nam Ou och var lilla bat Sally.
 Jag och min Minsk! woohoo

Grabbarna grus... Marius, Dan och Samuel

Jag och Samuel i MuiNe


 Bervid the floting market i CanTho
 Dirtroads i Kambodja!

Farjan over... Ser min bike i bakgrunden om man kisar :) Sjalv satt jag pa nagra dunkar bensin.

Min boatdriver i Vietnam. :)

tisdag 22 mars 2011

Vietnam on my Minsk Bike

Jag reste till Vietnam och lamnade Laos bakom mig. Satte kursen mot Hanoi och spenderade 9 h pa en silver-ihop-tejpad buss. Hela landskapet forandrade sig snabbt, risfalt sa langt ogat nodde och overllt bodde manniskor i hus gjorda av tra eller cement. Jag reste fran ett land med 7 miljoner inavanare till ett annat med 90 miljoner upplevde en stor kulturchock nar jag anlande till Hanoi och allt jag ville gora var att satta mig pa bussen tillbaka till Laos. Hanoi ar en stad med flera tonilijoner scootrar och hela gatorna ar fyllda av dem. Pa trottoarena ar det bike parkering sa man tvingas ga i korleden dar alla kor som galningar. Men pa ett eller annat vanster sa klarar alla bikes att kora runt en och nar du val kommit over den forsta kanslan att du hela tiden svavar i livsfara och tittar upp pa alla Hanois fantastiska byggnader ar det vart det! I Hanoi finns inget hus som ar likt det andra, med en skatt pa hur mycket plats pa huvudgatan huset tar sa formas langsmala hoga hus och ofta med en massa roliga olika balkonger.

I Hanoi traffade jag ater en kompis som jag traffat i Kina, Scott. Scott har spenderat 2 ar i Hanoi som engelslarare och ar verkligen en super harlig kille. Han har rest i de senaste 25 aren och ar en gormet, vilket passar mig valdigt bra. Scott tog med oss till olika lokala resturanger runt i Hanoi och vi at helt fantastisk god mat. Vart mal med Vietnam var att kopa motorcykel och kora fran Hanoi till Saigon. Efter nagra dagars letande hade vi hittat varsin Minsk. Minsk ar en rysk bike som borjade tillverkas under 50-talet och massinporterades in till Vietnam under 90 talet for att hjalpa till med export och handel pa landet (hort detta och ahr inte direkt en kalla). Kopte min Minsk av en Amerikans tjej, Lori, som tog med mig ut och mekade med biken i nan timme och vi akte runt for att jag skulle lara mig kora. Super snall och trevlig., kopte hojen och en hjalm av henne.

Vietnam ar en valdigt intressant land med all dess historia och kultur. Jag har traffat helt underbara manniskor har men ocksa haft oturen att traffa manniskor som inte alls vart underbara... Vietnameser i mina ogan ar inte speciellt trevliga och de ar valdigt pengafixerade. Vi har manga ganger blivit inlurade i situationer dar det visar sig att manniskor bara varit snalla for att sedan forsoka lura en massa pengar av en. Det ar en sadan skillnad fran Laos sa det tog ett tag att vanja sig till. Kort pa helt fantastiska vagar, sett sa underbar natur och haftiga stader. Jag har fatt tva helt underbara historier fran Vietnam som jag garna vill dela med er:

Skogvaktare i Phong Nha - Ke Bang
Jag och Samuel ville verkligen aka genom ett natrureservat, men efter att ha fatt olika besked om vi kunde aka igenom ett naturreservat (olagligt och lagligt) var vi lite osakra om vi kunde. Vi testade i alla fall och akte i tron att vi skulle bli stannade. Traffade en Australiensare som bodde vid kanten av naturreservatet som tipsade oss om en grotta och sa att det var haftigt att vi forsokte aka igenom parken men att det var typ olagaligt. Akta i alla fall till Paradise Cave och det var totalt jadrans superhaftigt! En grotta precis nyoppnad for turister, 34,6 km lang och med helt fantastiska grottformationer. Som hogst blev den 100 m och tror det var typ 60 m bred. Vi var tillatna att ga en km in.
Pa grund av denna handelse var vi lite sena att aka in i naturreservatet men vi akte i alla fall. Det finns inga byar langs vagen sa vi planderade att stanna i Samuels talt over natten. Runt kl 5 var vi uppe pa 1060 moh och dimman var sa tat men vi hade annu inte blivit stoppade. Langs vagen fanns olika skogvaktarhus men de sag alla obebodda ut, bestamde oss for att stanna vid ett hus och kolla om vi kunde sova dar da vi inte kunde aka langre pa grund av vadret. Vi korde upp och fem skogvaktare motte oss och vi fragade om vi kunde stanna dar over natten med teckensprak och de alla nickade. Det fanns ingen el i huset och efter att ha mekat med en scooter i nagra timmar och lanat min skruvmejsel fick de en kabel fran moppen att lysa upp en lampa sa de kunde spela kort. Vi gick och la oss i ett eget rum som vi fatt efter att ha atit en fantastisk god maltid och skojat runt med var frasbok, spelat gitarr och druckigt risvin. Morgonen efter vinkade de av oss och vi korde vidare mot nya aventyr...

Vi blev aldrig stoppade en forklaring kanske ar att vi i alla nedforsbackar (och det fanns nedforsbackar som varade i 9 min, jag klockade) akte vi pa neutral och med avstangda motorer. Vi susade forbi en massa hus pa vagen ner, men de blev ju inte forvarnade av ljudet och vi korde bara pa. Naturreservatet var det haftigaste jag vart med om i Vietnam. Det var ingen pa vagarna dar, traffade tva, tre scootrar men de var skogvaktare sa hade parken for oss sjalva. Helt orord djungel och ett helt fantastiskt bergigt landskap.

Familj i Tai Hoa
Visste ni att Vietnam ar den nast storsta expotoren av kaffe efter Brazilien, de alskar super starkt kaffe. Stannade en dag vid en harsalong i Tai Hoa som ocksa var ett cafe och blev instruerade att sitta i vardagsrummet medans vi vantade pa kaffe. Hon som agde stallet var en ung vietnamesisk tjej, Han, och hon kunde prata lite engelska. Pa 10 min var alla hennes grannar dar och vi satt i timmar och pratade med hjalp av var frasbok. Vi blev bjudna pa lunch, akte till den lokala marknaden och inhandlade mat och lagade mat tillsammans pa kvallen, sov over och fick underbar frukost. At den godaste middagen i Vietnam dar och hade det sa fantastiskt kul.

Nu befinner jag mig i det fruktansvarda turistsiska samhallet Mo Ne, men stranden ar fin och deras seafood ar mkt god. Samuel aker till Ho Chi Minh imorgon och jag kommer aka min Minsk sjalv i nagra veckor. Kommer nog aka langs kusten till Kambodja, krossa gransen och softa runt i Kambodja ett tag. SeeYa

onsdag 9 mars 2011

Went travelling in Laos my way...

Efter att jag fann mig sjalv fast i Kinas turisttrail kande jag att jag inte kunde gora samma sak igen. Jag kampade verkligen hart i Kina for att inte gora de mest turistiska attraktionerna men pa nagot sett blev jag insugen till de mest turistiska staderna dit alla backpackers aker. Jag bestamde ganska snabbt att jag inte ville forstora Laos pa samma satt. Inte for att jag forstorde Kina genom att gora det mest turistiska men det blev vardag och trakigt efter ett tag. Vilket ar verkligen synd eftersom Kina har otrolig historia men pa grund av alla turister blivit en industri istallet for nagot haftigt att uppleva.

Min och Samuels resa borjade i Luang Namtha, en stad som livnarde sig pa turism. Forsokte dar att kopa begagnade hojar for att resa runt men det visade sig snabbt vara totalt omojligt. Bestamde oss da for att forsoka lifta runt och efter att ha stannat en natt i staden begav vi oss ut pa vagarna. Valdigt snabbt blev vi upplockade och hela forsta och halva andra dagen gick allt bra. Sen kom vi till en vag utan asfalt dar trafiken var valdigt gles, efter ett par timmars av bara vandrande blev vi upplockade av en stor lastbil som skulle en bit pa vagen. De slappte av oss i en liten by vid en vagkorsning och snabbt sammlades nyfikna bybor runt oss. Byn bestod av enbart bambu hus, en generator som fanns for att driva byns enda TV, kvinnor kladda i traditionella Akha drakter, en hel dros med barn och man som rokte som borstbindare. Klockan hade hunnit att bli ganska mycket sa vi betsammde oss att forsoka stanna i byn over natten. Vi blev snabbt inbjudna till ett av husen och fick ett stort mal mat bestaende av bambuskott, ris och en javla massa starka shots av LaoLao (whiskey Lao).

Dagen efter fick vi lift med nagra doktorer som skulle hela vagen till Phongsali. Hogst uppe bland bergen i Laos ligger staden och den hoga hojden gor att allt var i en stor dimma. En haftig stad men ocksa kall. Stannde en natt for att senare ta oss vidare till en liten by (Hatsa) vid floden Nam Ou. Ville sa garna aka bat ner for floden, men inte med en av turistbatarna, utan forsoka hyra en guide med bat och paddla ner. Men med var knappa lao och att ingen kunde prata engelska var det valdigt svart att forklara vad vi ville. Turen var med oss igen och vi traffade tva elektirker fran Frankrike med en Guide som pratade Eng, Fre och Lao. Hon var vanlig nog att skriva en forklaring pa en lapp som vi kunde ge till de lokala nere i hamnen. En timme senare stod vi med en gammal longtail bat, tva aror och en presenning utan guide for 1 000 000 kip. Vi sag pa varandra och bada tankte samma tanke, hardcore!

I 13 dagar paddlade vi mer an 200 km pa floden Nam Ou. Sag helt orord regnskog och pratade med lokala i byarna langs floden. Vi sov i talt pa strander och lagade mat over oppen eld, morgon och kvall. Det ar det mest haftigaste aventyr jag vart med om och jag skulle inte vilja byta bort det for allt i varlden. Var tur skulle fortsatta och precis fore en av de lite storre byarna langs floden, Samphan, hade det mest galnaste pa var paddling. Vi var valdigt trotta och ville bara fram till byn for att kopa mer mat for att ha med oss. Vi horde att det var en fors framover men kunde inte se den. Trotta som vi var bestamde vi oss for att inte stanna och kolla in den utan bara aka och hoppas pa det basta, det hade ju fungerat sa manga ganger innan... Plotsligt kommer en ung kille springade fran byn ner mot floden och skriker: GO LEFT, THERE IS A WATERFALL! Jag = svettig! Vi var pavag at hoger ocg var mkt tacksamma for denna information! Han var troligen den enda i byn som kunde prata engelska, och mycket riktigt efter att ha tagit at vanster och kommit langre ner tittar vi upp och dar ar ett vattenfall som hade knusat sonder var Sally, kanske skadat oss och slukat var packning! Var halvruttna longtailbat (som vi dopte till Sally efter en av barnen pa Starfish fosterhome i Xi'an) tag oss genom lugna vatten och forsar andra fran till staden Maung Ngoi.

Nar jag anlant till Laos gav jag mig fan pa att jag skulle lara mig att kommunicera lite med lokalbefolkningen. Kinesiska var ju sa svart, sa forhoppningsvis kulle Lao vara battre. Pa ett hostel i Kina plockade jag upp en phrasebook och de vagar vjag och Samuel vandrade pa utan lift drillade vi varandra sa gott vi kunde. I frasboken star det att KOY ar jag, sa koy sue Helena betyder jag heter Helena. Denna frasen fastade i mitt huvud sa till alla lokala jag motte var det en av fraserna jag anvade for att borja ett samtal, gamla som unga. Jag sag att de verkligen ville forsta vad jag forsokte saga men ingen forstod och jag forsokte i alla tonlagen, varken jag och Samuel klarade att presentera oss sa att nagra lokala forstod. I alla fall, efter att ha paddlat i tio dagar traffade vi en ung kille som kunde kanske 30 ord pa engelska. Vi satt och sma pratade och nar vi berattade att vi kopt var bat for en miljon skakade han pa huvudet och skrattade... Den var inte mer vard an 200 000 men vi var valdigt glada anda. Jag presenterade mig for killen, Koy sue Helena och efter att ha sagt det x antal ganger forstod han. Han sa da att jag skulle saga CHAI istallet for koy. Det tog ett tag innan jag kunde harma honom ratt och han fnissade varje gang jag och Samuel forsokte oss pa att saga KOY/CHAI. Sa jag fragade varfor jag inte kunde saga koy och han blev tyst och bara pekade mot sitt skrev... Sa klart log jag i sanden och skrattade i goda 5 minuter. Har alltsa presenterat mig som penis namn Helena i mer an 10 dagar! Till barn och gamla... inte kostigt att de inte forstod... HAHHAA....! 

Salde vidare baten till tva killar fran NZ for 150 000. (10.000 - 8,50 kr). 

Laos har varit helt fantastiskt! Forsokt att halla oss borta fran turistiska stader och nastan lyckats. Inte for att jag inte gillar andra turister, utan for att komma narmare den riktiga kulturen pa landsbygden. Besokte Luang Prabang i nagra dagar, ansokte om vietnamesiskt visum och lyxade till med indisk mat och en massa frukt shakes. Bestamde oss for att forsoka lifta till gransen fran Luang Prabang genom en begsby som heter Pak Xeng vidare till Vieng Thong. Var usla turistkarta vi kopt visade inte ensa att det fanns en vag som band de bada tva tillsammans, men efter att ha tittat pa olika kartor i Luang Prabang var vi ganska sakra pa att det var en vag. Det borjade bra och tillslut slutade bra om jag sager sa. Vi gick kanske i 3 timmar och forsokte fa lift innan nagra plockade upp oss och korde oss en bit pa vagen. Klockan hade hunnit bli 17.00 och kande att det var snart dags att campa om ingen annan lockade upp oss. Vi gar pa en valdigt dammig grusvag, solen steker verkligen och vattet gick at valdigt fort. Da stannade en moped (alla kor moped i Laos, Vietnam och Thailand) och det var borjan pa ett mote med Sid. Sid studerade engelska pa egen hand och var mkt intresserad over att ova sin engelska med mig och Samuel. Stannade i tva natter hos honom, tillsammans besokte vi hans plantage med bananer och papaya, lagade underbar mat och pratade i evigheter om Laos och resande. Vinkade farval och borjade ga mot Pak Xeng och blev upplockade valdigt snabbt, men runt 3-4 pm var vi fast uppe bland bergen och vattennivan i vara flaskor blev mindre och mindre. Fick spendera en natt i talt och inte forran 3pm dagen efter kom vi oss ner igen. Det var farligt vackert uppe bland bergen och vagen vi vandrade pa gick langs bergskammen sa vi hade utsikt over oandligt manga berg bade at hoger och vanster.

Akte till staden Vieng Xai och fick ta del av Loas krigshistoria. Fick reda pa CIAs hemliga krig mot Laos under Vietnam kriget. Det manga inte vet ar att det slapptes mer bomber over Laos an det gjorde under hela andra varldskriget och att manga av de bomberna inte har detonerat an. I Vieng Xai (som var huvudmalet for CIA under manga ar) bodde folk i grottor under 60-70 talet i nio ar.

Efter att ha vandrat over gransen till Vietnam tog vi en buss till Hanoi... Borjan pa ett nytt aventyr med en rysk minsk...