Välkommen till min resedagbok!

Vänner och familj! Följ med mig ut i världen, läs min resedagbok. Lämnar trygga Sverige den 2 oktober och reser till Moskva. Kommer senare resa vidare genom Ryssland och Mongoliet till Kina via tåg. Efter Kina kommer mer äventyr genom Asien, bland annat Vietnam och Kambodja.




tisdag 22 mars 2011

Vietnam on my Minsk Bike

Jag reste till Vietnam och lamnade Laos bakom mig. Satte kursen mot Hanoi och spenderade 9 h pa en silver-ihop-tejpad buss. Hela landskapet forandrade sig snabbt, risfalt sa langt ogat nodde och overllt bodde manniskor i hus gjorda av tra eller cement. Jag reste fran ett land med 7 miljoner inavanare till ett annat med 90 miljoner upplevde en stor kulturchock nar jag anlande till Hanoi och allt jag ville gora var att satta mig pa bussen tillbaka till Laos. Hanoi ar en stad med flera tonilijoner scootrar och hela gatorna ar fyllda av dem. Pa trottoarena ar det bike parkering sa man tvingas ga i korleden dar alla kor som galningar. Men pa ett eller annat vanster sa klarar alla bikes att kora runt en och nar du val kommit over den forsta kanslan att du hela tiden svavar i livsfara och tittar upp pa alla Hanois fantastiska byggnader ar det vart det! I Hanoi finns inget hus som ar likt det andra, med en skatt pa hur mycket plats pa huvudgatan huset tar sa formas langsmala hoga hus och ofta med en massa roliga olika balkonger.

I Hanoi traffade jag ater en kompis som jag traffat i Kina, Scott. Scott har spenderat 2 ar i Hanoi som engelslarare och ar verkligen en super harlig kille. Han har rest i de senaste 25 aren och ar en gormet, vilket passar mig valdigt bra. Scott tog med oss till olika lokala resturanger runt i Hanoi och vi at helt fantastisk god mat. Vart mal med Vietnam var att kopa motorcykel och kora fran Hanoi till Saigon. Efter nagra dagars letande hade vi hittat varsin Minsk. Minsk ar en rysk bike som borjade tillverkas under 50-talet och massinporterades in till Vietnam under 90 talet for att hjalpa till med export och handel pa landet (hort detta och ahr inte direkt en kalla). Kopte min Minsk av en Amerikans tjej, Lori, som tog med mig ut och mekade med biken i nan timme och vi akte runt for att jag skulle lara mig kora. Super snall och trevlig., kopte hojen och en hjalm av henne.

Vietnam ar en valdigt intressant land med all dess historia och kultur. Jag har traffat helt underbara manniskor har men ocksa haft oturen att traffa manniskor som inte alls vart underbara... Vietnameser i mina ogan ar inte speciellt trevliga och de ar valdigt pengafixerade. Vi har manga ganger blivit inlurade i situationer dar det visar sig att manniskor bara varit snalla for att sedan forsoka lura en massa pengar av en. Det ar en sadan skillnad fran Laos sa det tog ett tag att vanja sig till. Kort pa helt fantastiska vagar, sett sa underbar natur och haftiga stader. Jag har fatt tva helt underbara historier fran Vietnam som jag garna vill dela med er:

Skogvaktare i Phong Nha - Ke Bang
Jag och Samuel ville verkligen aka genom ett natrureservat, men efter att ha fatt olika besked om vi kunde aka igenom ett naturreservat (olagligt och lagligt) var vi lite osakra om vi kunde. Vi testade i alla fall och akte i tron att vi skulle bli stannade. Traffade en Australiensare som bodde vid kanten av naturreservatet som tipsade oss om en grotta och sa att det var haftigt att vi forsokte aka igenom parken men att det var typ olagaligt. Akta i alla fall till Paradise Cave och det var totalt jadrans superhaftigt! En grotta precis nyoppnad for turister, 34,6 km lang och med helt fantastiska grottformationer. Som hogst blev den 100 m och tror det var typ 60 m bred. Vi var tillatna att ga en km in.
Pa grund av denna handelse var vi lite sena att aka in i naturreservatet men vi akte i alla fall. Det finns inga byar langs vagen sa vi planderade att stanna i Samuels talt over natten. Runt kl 5 var vi uppe pa 1060 moh och dimman var sa tat men vi hade annu inte blivit stoppade. Langs vagen fanns olika skogvaktarhus men de sag alla obebodda ut, bestamde oss for att stanna vid ett hus och kolla om vi kunde sova dar da vi inte kunde aka langre pa grund av vadret. Vi korde upp och fem skogvaktare motte oss och vi fragade om vi kunde stanna dar over natten med teckensprak och de alla nickade. Det fanns ingen el i huset och efter att ha mekat med en scooter i nagra timmar och lanat min skruvmejsel fick de en kabel fran moppen att lysa upp en lampa sa de kunde spela kort. Vi gick och la oss i ett eget rum som vi fatt efter att ha atit en fantastisk god maltid och skojat runt med var frasbok, spelat gitarr och druckigt risvin. Morgonen efter vinkade de av oss och vi korde vidare mot nya aventyr...

Vi blev aldrig stoppade en forklaring kanske ar att vi i alla nedforsbackar (och det fanns nedforsbackar som varade i 9 min, jag klockade) akte vi pa neutral och med avstangda motorer. Vi susade forbi en massa hus pa vagen ner, men de blev ju inte forvarnade av ljudet och vi korde bara pa. Naturreservatet var det haftigaste jag vart med om i Vietnam. Det var ingen pa vagarna dar, traffade tva, tre scootrar men de var skogvaktare sa hade parken for oss sjalva. Helt orord djungel och ett helt fantastiskt bergigt landskap.

Familj i Tai Hoa
Visste ni att Vietnam ar den nast storsta expotoren av kaffe efter Brazilien, de alskar super starkt kaffe. Stannade en dag vid en harsalong i Tai Hoa som ocksa var ett cafe och blev instruerade att sitta i vardagsrummet medans vi vantade pa kaffe. Hon som agde stallet var en ung vietnamesisk tjej, Han, och hon kunde prata lite engelska. Pa 10 min var alla hennes grannar dar och vi satt i timmar och pratade med hjalp av var frasbok. Vi blev bjudna pa lunch, akte till den lokala marknaden och inhandlade mat och lagade mat tillsammans pa kvallen, sov over och fick underbar frukost. At den godaste middagen i Vietnam dar och hade det sa fantastiskt kul.

Nu befinner jag mig i det fruktansvarda turistsiska samhallet Mo Ne, men stranden ar fin och deras seafood ar mkt god. Samuel aker till Ho Chi Minh imorgon och jag kommer aka min Minsk sjalv i nagra veckor. Kommer nog aka langs kusten till Kambodja, krossa gransen och softa runt i Kambodja ett tag. SeeYa

onsdag 9 mars 2011

Went travelling in Laos my way...

Efter att jag fann mig sjalv fast i Kinas turisttrail kande jag att jag inte kunde gora samma sak igen. Jag kampade verkligen hart i Kina for att inte gora de mest turistiska attraktionerna men pa nagot sett blev jag insugen till de mest turistiska staderna dit alla backpackers aker. Jag bestamde ganska snabbt att jag inte ville forstora Laos pa samma satt. Inte for att jag forstorde Kina genom att gora det mest turistiska men det blev vardag och trakigt efter ett tag. Vilket ar verkligen synd eftersom Kina har otrolig historia men pa grund av alla turister blivit en industri istallet for nagot haftigt att uppleva.

Min och Samuels resa borjade i Luang Namtha, en stad som livnarde sig pa turism. Forsokte dar att kopa begagnade hojar for att resa runt men det visade sig snabbt vara totalt omojligt. Bestamde oss da for att forsoka lifta runt och efter att ha stannat en natt i staden begav vi oss ut pa vagarna. Valdigt snabbt blev vi upplockade och hela forsta och halva andra dagen gick allt bra. Sen kom vi till en vag utan asfalt dar trafiken var valdigt gles, efter ett par timmars av bara vandrande blev vi upplockade av en stor lastbil som skulle en bit pa vagen. De slappte av oss i en liten by vid en vagkorsning och snabbt sammlades nyfikna bybor runt oss. Byn bestod av enbart bambu hus, en generator som fanns for att driva byns enda TV, kvinnor kladda i traditionella Akha drakter, en hel dros med barn och man som rokte som borstbindare. Klockan hade hunnit att bli ganska mycket sa vi betsammde oss att forsoka stanna i byn over natten. Vi blev snabbt inbjudna till ett av husen och fick ett stort mal mat bestaende av bambuskott, ris och en javla massa starka shots av LaoLao (whiskey Lao).

Dagen efter fick vi lift med nagra doktorer som skulle hela vagen till Phongsali. Hogst uppe bland bergen i Laos ligger staden och den hoga hojden gor att allt var i en stor dimma. En haftig stad men ocksa kall. Stannde en natt for att senare ta oss vidare till en liten by (Hatsa) vid floden Nam Ou. Ville sa garna aka bat ner for floden, men inte med en av turistbatarna, utan forsoka hyra en guide med bat och paddla ner. Men med var knappa lao och att ingen kunde prata engelska var det valdigt svart att forklara vad vi ville. Turen var med oss igen och vi traffade tva elektirker fran Frankrike med en Guide som pratade Eng, Fre och Lao. Hon var vanlig nog att skriva en forklaring pa en lapp som vi kunde ge till de lokala nere i hamnen. En timme senare stod vi med en gammal longtail bat, tva aror och en presenning utan guide for 1 000 000 kip. Vi sag pa varandra och bada tankte samma tanke, hardcore!

I 13 dagar paddlade vi mer an 200 km pa floden Nam Ou. Sag helt orord regnskog och pratade med lokala i byarna langs floden. Vi sov i talt pa strander och lagade mat over oppen eld, morgon och kvall. Det ar det mest haftigaste aventyr jag vart med om och jag skulle inte vilja byta bort det for allt i varlden. Var tur skulle fortsatta och precis fore en av de lite storre byarna langs floden, Samphan, hade det mest galnaste pa var paddling. Vi var valdigt trotta och ville bara fram till byn for att kopa mer mat for att ha med oss. Vi horde att det var en fors framover men kunde inte se den. Trotta som vi var bestamde vi oss for att inte stanna och kolla in den utan bara aka och hoppas pa det basta, det hade ju fungerat sa manga ganger innan... Plotsligt kommer en ung kille springade fran byn ner mot floden och skriker: GO LEFT, THERE IS A WATERFALL! Jag = svettig! Vi var pavag at hoger ocg var mkt tacksamma for denna information! Han var troligen den enda i byn som kunde prata engelska, och mycket riktigt efter att ha tagit at vanster och kommit langre ner tittar vi upp och dar ar ett vattenfall som hade knusat sonder var Sally, kanske skadat oss och slukat var packning! Var halvruttna longtailbat (som vi dopte till Sally efter en av barnen pa Starfish fosterhome i Xi'an) tag oss genom lugna vatten och forsar andra fran till staden Maung Ngoi.

Nar jag anlant till Laos gav jag mig fan pa att jag skulle lara mig att kommunicera lite med lokalbefolkningen. Kinesiska var ju sa svart, sa forhoppningsvis kulle Lao vara battre. Pa ett hostel i Kina plockade jag upp en phrasebook och de vagar vjag och Samuel vandrade pa utan lift drillade vi varandra sa gott vi kunde. I frasboken star det att KOY ar jag, sa koy sue Helena betyder jag heter Helena. Denna frasen fastade i mitt huvud sa till alla lokala jag motte var det en av fraserna jag anvade for att borja ett samtal, gamla som unga. Jag sag att de verkligen ville forsta vad jag forsokte saga men ingen forstod och jag forsokte i alla tonlagen, varken jag och Samuel klarade att presentera oss sa att nagra lokala forstod. I alla fall, efter att ha paddlat i tio dagar traffade vi en ung kille som kunde kanske 30 ord pa engelska. Vi satt och sma pratade och nar vi berattade att vi kopt var bat for en miljon skakade han pa huvudet och skrattade... Den var inte mer vard an 200 000 men vi var valdigt glada anda. Jag presenterade mig for killen, Koy sue Helena och efter att ha sagt det x antal ganger forstod han. Han sa da att jag skulle saga CHAI istallet for koy. Det tog ett tag innan jag kunde harma honom ratt och han fnissade varje gang jag och Samuel forsokte oss pa att saga KOY/CHAI. Sa jag fragade varfor jag inte kunde saga koy och han blev tyst och bara pekade mot sitt skrev... Sa klart log jag i sanden och skrattade i goda 5 minuter. Har alltsa presenterat mig som penis namn Helena i mer an 10 dagar! Till barn och gamla... inte kostigt att de inte forstod... HAHHAA....! 

Salde vidare baten till tva killar fran NZ for 150 000. (10.000 - 8,50 kr). 

Laos har varit helt fantastiskt! Forsokt att halla oss borta fran turistiska stader och nastan lyckats. Inte for att jag inte gillar andra turister, utan for att komma narmare den riktiga kulturen pa landsbygden. Besokte Luang Prabang i nagra dagar, ansokte om vietnamesiskt visum och lyxade till med indisk mat och en massa frukt shakes. Bestamde oss for att forsoka lifta till gransen fran Luang Prabang genom en begsby som heter Pak Xeng vidare till Vieng Thong. Var usla turistkarta vi kopt visade inte ensa att det fanns en vag som band de bada tva tillsammans, men efter att ha tittat pa olika kartor i Luang Prabang var vi ganska sakra pa att det var en vag. Det borjade bra och tillslut slutade bra om jag sager sa. Vi gick kanske i 3 timmar och forsokte fa lift innan nagra plockade upp oss och korde oss en bit pa vagen. Klockan hade hunnit bli 17.00 och kande att det var snart dags att campa om ingen annan lockade upp oss. Vi gar pa en valdigt dammig grusvag, solen steker verkligen och vattet gick at valdigt fort. Da stannade en moped (alla kor moped i Laos, Vietnam och Thailand) och det var borjan pa ett mote med Sid. Sid studerade engelska pa egen hand och var mkt intresserad over att ova sin engelska med mig och Samuel. Stannade i tva natter hos honom, tillsammans besokte vi hans plantage med bananer och papaya, lagade underbar mat och pratade i evigheter om Laos och resande. Vinkade farval och borjade ga mot Pak Xeng och blev upplockade valdigt snabbt, men runt 3-4 pm var vi fast uppe bland bergen och vattennivan i vara flaskor blev mindre och mindre. Fick spendera en natt i talt och inte forran 3pm dagen efter kom vi oss ner igen. Det var farligt vackert uppe bland bergen och vagen vi vandrade pa gick langs bergskammen sa vi hade utsikt over oandligt manga berg bade at hoger och vanster.

Akte till staden Vieng Xai och fick ta del av Loas krigshistoria. Fick reda pa CIAs hemliga krig mot Laos under Vietnam kriget. Det manga inte vet ar att det slapptes mer bomber over Laos an det gjorde under hela andra varldskriget och att manga av de bomberna inte har detonerat an. I Vieng Xai (som var huvudmalet for CIA under manga ar) bodde folk i grottor under 60-70 talet i nio ar.

Efter att ha vandrat over gransen till Vietnam tog vi en buss till Hanoi... Borjan pa ett nytt aventyr med en rysk minsk...