Went travelling in Laos my way...

Efter att jag fann mig sjalv fast i Kinas turisttrail kande jag att jag inte kunde gora samma sak igen. Jag kampade verkligen hart i Kina for att inte gora de mest turistiska attraktionerna men pa nagot sett blev jag insugen till de mest turistiska staderna dit alla backpackers aker. Jag bestamde ganska snabbt att jag inte ville forstora Laos pa samma satt. Inte for att jag forstorde Kina genom att gora det mest turistiska men det blev vardag och trakigt efter ett tag. Vilket ar verkligen synd eftersom Kina har otrolig historia men pa grund av alla turister blivit en industri istallet for nagot haftigt att uppleva.

Min och Samuels resa borjade i Luang Namtha, en stad som livnarde sig pa turism. Forsokte dar att kopa begagnade hojar for att resa runt men det visade sig snabbt vara totalt omojligt. Bestamde oss da for att forsoka lifta runt och efter att ha stannat en natt i staden begav vi oss ut pa vagarna. Valdigt snabbt blev vi upplockade och hela forsta och halva andra dagen gick allt bra. Sen kom vi till en vag utan asfalt dar trafiken var valdigt gles, efter ett par timmars av bara vandrande blev vi upplockade av en stor lastbil som skulle en bit pa vagen. De slappte av oss i en liten by vid en vagkorsning och snabbt sammlades nyfikna bybor runt oss. Byn bestod av enbart bambu hus, en generator som fanns for att driva byns enda TV, kvinnor kladda i traditionella Akha drakter, en hel dros med barn och man som rokte som borstbindare. Klockan hade hunnit att bli ganska mycket sa vi betsammde oss att forsoka stanna i byn over natten. Vi blev snabbt inbjudna till ett av husen och fick ett stort mal mat bestaende av bambuskott, ris och en javla massa starka shots av LaoLao (whiskey Lao).

Dagen efter fick vi lift med nagra doktorer som skulle hela vagen till Phongsali. Hogst uppe bland bergen i Laos ligger staden och den hoga hojden gor att allt var i en stor dimma. En haftig stad men ocksa kall. Stannde en natt for att senare ta oss vidare till en liten by (Hatsa) vid floden Nam Ou. Ville sa garna aka bat ner for floden, men inte med en av turistbatarna, utan forsoka hyra en guide med bat och paddla ner. Men med var knappa lao och att ingen kunde prata engelska var det valdigt svart att forklara vad vi ville. Turen var med oss igen och vi traffade tva elektirker fran Frankrike med en Guide som pratade Eng, Fre och Lao. Hon var vanlig nog att skriva en forklaring pa en lapp som vi kunde ge till de lokala nere i hamnen. En timme senare stod vi med en gammal longtail bat, tva aror och en presenning utan guide for 1 000 000 kip. Vi sag pa varandra och bada tankte samma tanke, hardcore!

I 13 dagar paddlade vi mer an 200 km pa floden Nam Ou. Sag helt orord regnskog och pratade med lokala i byarna langs floden. Vi sov i talt pa strander och lagade mat over oppen eld, morgon och kvall. Det ar det mest haftigaste aventyr jag vart med om och jag skulle inte vilja byta bort det for allt i varlden. Var tur skulle fortsatta och precis fore en av de lite storre byarna langs floden, Samphan, hade det mest galnaste pa var paddling. Vi var valdigt trotta och ville bara fram till byn for att kopa mer mat for att ha med oss. Vi horde att det var en fors framover men kunde inte se den. Trotta som vi var bestamde vi oss for att inte stanna och kolla in den utan bara aka och hoppas pa det basta, det hade ju fungerat sa manga ganger innan... Plotsligt kommer en ung kille springade fran byn ner mot floden och skriker: GO LEFT, THERE IS A WATERFALL! Jag = svettig! Vi var pavag at hoger ocg var mkt tacksamma for denna information! Han var troligen den enda i byn som kunde prata engelska, och mycket riktigt efter att ha tagit at vanster och kommit langre ner tittar vi upp och dar ar ett vattenfall som hade knusat sonder var Sally, kanske skadat oss och slukat var packning! Var halvruttna longtailbat (som vi dopte till Sally efter en av barnen pa Starfish fosterhome i Xi'an) tag oss genom lugna vatten och forsar andra fran till staden Maung Ngoi.

Nar jag anlant till Laos gav jag mig fan pa att jag skulle lara mig att kommunicera lite med lokalbefolkningen. Kinesiska var ju sa svart, sa forhoppningsvis kulle Lao vara battre. Pa ett hostel i Kina plockade jag upp en phrasebook och de vagar vjag och Samuel vandrade pa utan lift drillade vi varandra sa gott vi kunde. I frasboken star det att KOY ar jag, sa koy sue Helena betyder jag heter Helena. Denna frasen fastade i mitt huvud sa till alla lokala jag motte var det en av fraserna jag anvade for att borja ett samtal, gamla som unga. Jag sag att de verkligen ville forsta vad jag forsokte saga men ingen forstod och jag forsokte i alla tonlagen, varken jag och Samuel klarade att presentera oss sa att nagra lokala forstod. I alla fall, efter att ha paddlat i tio dagar traffade vi en ung kille som kunde kanske 30 ord pa engelska. Vi satt och sma pratade och nar vi berattade att vi kopt var bat for en miljon skakade han pa huvudet och skrattade... Den var inte mer vard an 200 000 men vi var valdigt glada anda. Jag presenterade mig for killen, Koy sue Helena och efter att ha sagt det x antal ganger forstod han. Han sa da att jag skulle saga CHAI istallet for koy. Det tog ett tag innan jag kunde harma honom ratt och han fnissade varje gang jag och Samuel forsokte oss pa att saga KOY/CHAI. Sa jag fragade varfor jag inte kunde saga koy och han blev tyst och bara pekade mot sitt skrev... Sa klart log jag i sanden och skrattade i goda 5 minuter. Har alltsa presenterat mig som penis namn Helena i mer an 10 dagar! Till barn och gamla... inte kostigt att de inte forstod... HAHHAA....! 

Salde vidare baten till tva killar fran NZ for 150 000. (10.000 - 8,50 kr). 

Laos har varit helt fantastiskt! Forsokt att halla oss borta fran turistiska stader och nastan lyckats. Inte for att jag inte gillar andra turister, utan for att komma narmare den riktiga kulturen pa landsbygden. Besokte Luang Prabang i nagra dagar, ansokte om vietnamesiskt visum och lyxade till med indisk mat och en massa frukt shakes. Bestamde oss for att forsoka lifta till gransen fran Luang Prabang genom en begsby som heter Pak Xeng vidare till Vieng Thong. Var usla turistkarta vi kopt visade inte ensa att det fanns en vag som band de bada tva tillsammans, men efter att ha tittat pa olika kartor i Luang Prabang var vi ganska sakra pa att det var en vag. Det borjade bra och tillslut slutade bra om jag sager sa. Vi gick kanske i 3 timmar och forsokte fa lift innan nagra plockade upp oss och korde oss en bit pa vagen. Klockan hade hunnit bli 17.00 och kande att det var snart dags att campa om ingen annan lockade upp oss. Vi gar pa en valdigt dammig grusvag, solen steker verkligen och vattet gick at valdigt fort. Da stannade en moped (alla kor moped i Laos, Vietnam och Thailand) och det var borjan pa ett mote med Sid. Sid studerade engelska pa egen hand och var mkt intresserad over att ova sin engelska med mig och Samuel. Stannade i tva natter hos honom, tillsammans besokte vi hans plantage med bananer och papaya, lagade underbar mat och pratade i evigheter om Laos och resande. Vinkade farval och borjade ga mot Pak Xeng och blev upplockade valdigt snabbt, men runt 3-4 pm var vi fast uppe bland bergen och vattennivan i vara flaskor blev mindre och mindre. Fick spendera en natt i talt och inte forran 3pm dagen efter kom vi oss ner igen. Det var farligt vackert uppe bland bergen och vagen vi vandrade pa gick langs bergskammen sa vi hade utsikt over oandligt manga berg bade at hoger och vanster.

Akte till staden Vieng Xai och fick ta del av Loas krigshistoria. Fick reda pa CIAs hemliga krig mot Laos under Vietnam kriget. Det manga inte vet ar att det slapptes mer bomber over Laos an det gjorde under hela andra varldskriget och att manga av de bomberna inte har detonerat an. I Vieng Xai (som var huvudmalet for CIA under manga ar) bodde folk i grottor under 60-70 talet i nio ar.

Efter att ha vandrat over gransen till Vietnam tog vi en buss till Hanoi... Borjan pa ett nytt aventyr med en rysk minsk...