Jag lamnade Vietnam, min motorcykel och Samuel for Myanmar. Eftersom Samuel inte flyger akte han via Kina, Pakistan och Indien for att mota upp mig i Nepal.
Myanmar bjod pa massa fina aventyr men det som jag sag var inte ett lyckligt folk vilket gjorde att jag hade manga olika kanslor nar jag reste genom landet. Jag besokte bergen i ostra delen av landet och spenderade en vecka trekkandes mellan olika bergsbyar. Begsfolket var sa otroligt vanliga och jag blev verkligen mottagen med oppna armar overallt jag gick! Jag vandrade genom stora teplantages och drack MINST 5 koppar te per dag! Jag traffade Siga, Daisy och Phabian som jag bade vandrade och besokte tempel platsen Bagan med. Jag cyklade runt io tre dagar och bara besokte en massa olika gamla tempel som till syntes bara var utspridda pa mafa over dalen. Uppbygda tempel, tempelruiner och tempel som statt dar i over 1000 ar.
Men overallt i Myanmar kande jag mig forfoljd... Jag ar helt overtygad att vart jag an gick hade jag en goverment worker spanandes pa mig (inte pa min vandring i bergen), nog bade for min egen sakerhet och ocksa att jag inte sag nagot eller gjorde nagot som jag inte skulle. Jag sag bland annat en stor militartrupp uppe i bergen som vandrade runt och fragade ALLA om rebeller i regionen. Min guide blev forhord sa blev jag och alla i byn. En dag vandrade jag till ett narliggande tempel till Hsipow, och sag tva stora militartrucks fyllda med bybor, militarerna gjorde valdigt klart att de inte hade nagot annat val an att aka med. Munkar och familjemedlemmar stod brevid och grat och bad for sina vanner eller familj com skeppades ivag. Tvangsarbete, men det kallas inte sa dar eftersom de far en liten, liten lon som ingen kan leva pa. Fruktansvart jobbigt att se... Militaren tog min kamera och bladdrade igenom den sa jag inte skulle kunna ha med mig nagra obehagliga bilder ut fran landet.
Trots att man kunde se att befolkningen var fortryckt bade av landets ledare och grannen Kina sa var de ett snallt och mycket valkomnande folk. Jag blev inbjuden hem till folk jag precis mott och drack te i timmesvis medans vi hade antingen langa diskussioner om politik, jobb, utbildning eller resande pa engelska eller teckesprak.. :) Myanmar bjod mig ocksa pa de godaste mangos jag nagonsin smakat och at misnt 3-4 mangos varje dag. Stora, sota och saftiga!
Fast det mesta pengarna jag betalade i Myanmar gick till staten sa kanner jag att jag gjorde ratt i att aka dit. (Alla foretag maste betala stora summor till staten i skatt eller sa agde staten dem.) Jag kan nu sprida ordet och forsoka skapa en medvetenhet om hur illa situationen fortfarande ar och hur Kina har Myanmars regering i ett jarngrepp.
Bilder kommer snart :)
Myanmar bjod pa massa fina aventyr men det som jag sag var inte ett lyckligt folk vilket gjorde att jag hade manga olika kanslor nar jag reste genom landet. Jag besokte bergen i ostra delen av landet och spenderade en vecka trekkandes mellan olika bergsbyar. Begsfolket var sa otroligt vanliga och jag blev verkligen mottagen med oppna armar overallt jag gick! Jag vandrade genom stora teplantages och drack MINST 5 koppar te per dag! Jag traffade Siga, Daisy och Phabian som jag bade vandrade och besokte tempel platsen Bagan med. Jag cyklade runt io tre dagar och bara besokte en massa olika gamla tempel som till syntes bara var utspridda pa mafa over dalen. Uppbygda tempel, tempelruiner och tempel som statt dar i over 1000 ar.
Men overallt i Myanmar kande jag mig forfoljd... Jag ar helt overtygad att vart jag an gick hade jag en goverment worker spanandes pa mig (inte pa min vandring i bergen), nog bade for min egen sakerhet och ocksa att jag inte sag nagot eller gjorde nagot som jag inte skulle. Jag sag bland annat en stor militartrupp uppe i bergen som vandrade runt och fragade ALLA om rebeller i regionen. Min guide blev forhord sa blev jag och alla i byn. En dag vandrade jag till ett narliggande tempel till Hsipow, och sag tva stora militartrucks fyllda med bybor, militarerna gjorde valdigt klart att de inte hade nagot annat val an att aka med. Munkar och familjemedlemmar stod brevid och grat och bad for sina vanner eller familj com skeppades ivag. Tvangsarbete, men det kallas inte sa dar eftersom de far en liten, liten lon som ingen kan leva pa. Fruktansvart jobbigt att se... Militaren tog min kamera och bladdrade igenom den sa jag inte skulle kunna ha med mig nagra obehagliga bilder ut fran landet.
Trots att man kunde se att befolkningen var fortryckt bade av landets ledare och grannen Kina sa var de ett snallt och mycket valkomnande folk. Jag blev inbjuden hem till folk jag precis mott och drack te i timmesvis medans vi hade antingen langa diskussioner om politik, jobb, utbildning eller resande pa engelska eller teckesprak.. :) Myanmar bjod mig ocksa pa de godaste mangos jag nagonsin smakat och at misnt 3-4 mangos varje dag. Stora, sota och saftiga!
Fast det mesta pengarna jag betalade i Myanmar gick till staten sa kanner jag att jag gjorde ratt i att aka dit. (Alla foretag maste betala stora summor till staten i skatt eller sa agde staten dem.) Jag kan nu sprida ordet och forsoka skapa en medvetenhet om hur illa situationen fortfarande ar och hur Kina har Myanmars regering i ett jarngrepp.
Bilder kommer snart :)
