Vietnam on my Minsk Bike

Jag reste till Vietnam och lamnade Laos bakom mig. Satte kursen mot Hanoi och spenderade 9 h pa en silver-ihop-tejpad buss. Hela landskapet forandrade sig snabbt, risfalt sa langt ogat nodde och overllt bodde manniskor i hus gjorda av tra eller cement. Jag reste fran ett land med 7 miljoner inavanare till ett annat med 90 miljoner upplevde en stor kulturchock nar jag anlande till Hanoi och allt jag ville gora var att satta mig pa bussen tillbaka till Laos. Hanoi ar en stad med flera tonilijoner scootrar och hela gatorna ar fyllda av dem. Pa trottoarena ar det bike parkering sa man tvingas ga i korleden dar alla kor som galningar. Men pa ett eller annat vanster sa klarar alla bikes att kora runt en och nar du val kommit over den forsta kanslan att du hela tiden svavar i livsfara och tittar upp pa alla Hanois fantastiska byggnader ar det vart det! I Hanoi finns inget hus som ar likt det andra, med en skatt pa hur mycket plats pa huvudgatan huset tar sa formas langsmala hoga hus och ofta med en massa roliga olika balkonger.

I Hanoi traffade jag ater en kompis som jag traffat i Kina, Scott. Scott har spenderat 2 ar i Hanoi som engelslarare och ar verkligen en super harlig kille. Han har rest i de senaste 25 aren och ar en gormet, vilket passar mig valdigt bra. Scott tog med oss till olika lokala resturanger runt i Hanoi och vi at helt fantastisk god mat. Vart mal med Vietnam var att kopa motorcykel och kora fran Hanoi till Saigon. Efter nagra dagars letande hade vi hittat varsin Minsk. Minsk ar en rysk bike som borjade tillverkas under 50-talet och massinporterades in till Vietnam under 90 talet for att hjalpa till med export och handel pa landet (hort detta och ahr inte direkt en kalla). Kopte min Minsk av en Amerikans tjej, Lori, som tog med mig ut och mekade med biken i nan timme och vi akte runt for att jag skulle lara mig kora. Super snall och trevlig., kopte hojen och en hjalm av henne.

Vietnam ar en valdigt intressant land med all dess historia och kultur. Jag har traffat helt underbara manniskor har men ocksa haft oturen att traffa manniskor som inte alls vart underbara... Vietnameser i mina ogan ar inte speciellt trevliga och de ar valdigt pengafixerade. Vi har manga ganger blivit inlurade i situationer dar det visar sig att manniskor bara varit snalla for att sedan forsoka lura en massa pengar av en. Det ar en sadan skillnad fran Laos sa det tog ett tag att vanja sig till. Kort pa helt fantastiska vagar, sett sa underbar natur och haftiga stader. Jag har fatt tva helt underbara historier fran Vietnam som jag garna vill dela med er:

Skogvaktare i Phong Nha - Ke Bang
Jag och Samuel ville verkligen aka genom ett natrureservat, men efter att ha fatt olika besked om vi kunde aka igenom ett naturreservat (olagligt och lagligt) var vi lite osakra om vi kunde. Vi testade i alla fall och akte i tron att vi skulle bli stannade. Traffade en Australiensare som bodde vid kanten av naturreservatet som tipsade oss om en grotta och sa att det var haftigt att vi forsokte aka igenom parken men att det var typ olagaligt. Akta i alla fall till Paradise Cave och det var totalt jadrans superhaftigt! En grotta precis nyoppnad for turister, 34,6 km lang och med helt fantastiska grottformationer. Som hogst blev den 100 m och tror det var typ 60 m bred. Vi var tillatna att ga en km in.
Pa grund av denna handelse var vi lite sena att aka in i naturreservatet men vi akte i alla fall. Det finns inga byar langs vagen sa vi planderade att stanna i Samuels talt over natten. Runt kl 5 var vi uppe pa 1060 moh och dimman var sa tat men vi hade annu inte blivit stoppade. Langs vagen fanns olika skogvaktarhus men de sag alla obebodda ut, bestamde oss for att stanna vid ett hus och kolla om vi kunde sova dar da vi inte kunde aka langre pa grund av vadret. Vi korde upp och fem skogvaktare motte oss och vi fragade om vi kunde stanna dar over natten med teckensprak och de alla nickade. Det fanns ingen el i huset och efter att ha mekat med en scooter i nagra timmar och lanat min skruvmejsel fick de en kabel fran moppen att lysa upp en lampa sa de kunde spela kort. Vi gick och la oss i ett eget rum som vi fatt efter att ha atit en fantastisk god maltid och skojat runt med var frasbok, spelat gitarr och druckigt risvin. Morgonen efter vinkade de av oss och vi korde vidare mot nya aventyr...

Vi blev aldrig stoppade en forklaring kanske ar att vi i alla nedforsbackar (och det fanns nedforsbackar som varade i 9 min, jag klockade) akte vi pa neutral och med avstangda motorer. Vi susade forbi en massa hus pa vagen ner, men de blev ju inte forvarnade av ljudet och vi korde bara pa. Naturreservatet var det haftigaste jag vart med om i Vietnam. Det var ingen pa vagarna dar, traffade tva, tre scootrar men de var skogvaktare sa hade parken for oss sjalva. Helt orord djungel och ett helt fantastiskt bergigt landskap.

Familj i Tai Hoa
Visste ni att Vietnam ar den nast storsta expotoren av kaffe efter Brazilien, de alskar super starkt kaffe. Stannade en dag vid en harsalong i Tai Hoa som ocksa var ett cafe och blev instruerade att sitta i vardagsrummet medans vi vantade pa kaffe. Hon som agde stallet var en ung vietnamesisk tjej, Han, och hon kunde prata lite engelska. Pa 10 min var alla hennes grannar dar och vi satt i timmar och pratade med hjalp av var frasbok. Vi blev bjudna pa lunch, akte till den lokala marknaden och inhandlade mat och lagade mat tillsammans pa kvallen, sov over och fick underbar frukost. At den godaste middagen i Vietnam dar och hade det sa fantastiskt kul.

Nu befinner jag mig i det fruktansvarda turistsiska samhallet Mo Ne, men stranden ar fin och deras seafood ar mkt god. Samuel aker till Ho Chi Minh imorgon och jag kommer aka min Minsk sjalv i nagra veckor. Kommer nog aka langs kusten till Kambodja, krossa gransen och softa runt i Kambodja ett tag. SeeYa