Efter mitt och Samuels aventyr i Kambodja hade vi valet att salja vara Minskar till andra resande eller fortsatta vart aventyr upp genom Laos och salja dem ater i Hanoi. Valet var ganska enkelt, vi var helt enkelt inte redo att skiljas fran vara alsklingar och bestamde oss for att aka till fantastiska Laos igen.
Gransstad till Laos i Kambodja.
Jag och Samuel pa battur :)
Vi borjade med att aka till 4 000 islands vilket var ett skont avbrott fran hart resande. Vi spenderade 3 natter och bodde pa ett mycket sott guesthouse dar en mycket vanlig ladyboy tog hand om oss varje dag, (vi ar hans enda gaster). Annars var oarna valdigt turistiska och vi var valdigt glada att lamna efter nagra dagar. FOR BEKVAMT! Vi satte kursen mot Bolaven Plateau och spenderade 4 dagar att aka runt, rosta vart eget kaffe, dricka en massa kaffe, se underbara vattenfall och vara med om galna regnfall. Vi hamnade i Tat Lo, dar vi blev totalt charmade av var vard och istallet for att bara aka och titta pa stallet stannade vi i tva natter och traffade galna resande med fantastiska berattelser! Den forsta veckan i Laos var mist sagt bekvam. Sa efter att gotttat oss bestamde vi oss for att utmana oss sjalva och ta dirtroads upp till huvudstaden Vientiane. Vilket aventyr det blev!
Vi borjade aka pa den asfalterade vagen som var utsatt pa kartan och vi visste att den snart skulle ga over till grusvag. Landskapet var helt fantastiskt runt om med hoga berg och djupa dalar. Vi hade gott om tid och bestamde oss for att stanna i en liten stad for lunch. Vi fragade de som agde resturangen om vi var pa ratt vag, men de skakade pa huvudet och efter lunchen visade en av killarna vagen, en "shortcut" tva km tillbaka. Vi borjade aka pa grusvagen som snabbt blev mindre och mindre, stenigare och stenigare. Min tuta pa motorcykeln hade totalt ryck och for varje litet gupp eller sten jag korde over lat det: tuttuuttutututtuuuut. Jag skrattade gott, men det var lite pinsamt ocksa...
Vi kom till en liten flod, kanske 12 m bred, ganska djup och bara med tva plankor som bro. Killen korde snabbt over bron som det var ingenting och sen var det min tur. Jag blev nervos och gick av motorcykeln och Samuel holl i biken bak nar vi forsiktigt borjade ga over. Runt floden satt bybor och stirrade pa oss. Efter att ha kommit halvvags fragar Samuel "Harru ren", jag sager nej, och Samuel hor "ja". Han slapper biken,, jag tappar balansen, motorcykeln ligger ner pa plankorna medan jag ar i vattnet, anda upp till halsen. Alla skrattar! Jag ar chockad och tillslut efter att fatt hjalp upp och motorcyklen sakert over pa andra sidan kan jag le lite ocksa.
Vi fortsatter att aka, ja ar helt super blot och min tuta ar varre an nagonsin: tuuuuuutttututututtttuuuuuuuuuuuut. Tillslut ser jag killen framfor mig, varje gang min tuta ger ifran sig ett nytt ljud sa skrattar han hogt. Vagen blir battre och vi skiljs at, killen forklarar att det bara ar 25 km till den byn, MongNong, vi vill aka till. Opptimistiska jag sager, det maste vi klara pa tva timmar! Saklart blir vagen bara samre och samre igen och vi fortsatter att gor galna river crossings! Jag faller vid flera tillfallen och efter 8 h korning ar jag halt slut. Vagen gar ngra hundra meter, sen ar det en brant nerforsback, en back och sen brant uppfor. Samuel borjar att kora min bike nerfor och upp for, medans jag gar och skjuter pa motorcykeln bakifran for att ge extra kraft. Klockan har hunnit bli 5pm och vi kommer till en back som ar sa brant att Samuel ocksa gar av motorcykeln och vi bada, tillsammans med kraft fran motorcykeln leder upp min motorcykel. Sen ar det Samuels motorcykels tur, jag knuffar pa bakifran och jag knuffar halvt livet ur mig upp for en backe pa kanske 70 m. Nar vi kommer upp sager Samuel att det ar sa konsigt men han tycker inte att biken drar framat sjalv. Han testar att lagga in en vaxel men fast motorn ar igang drar den inte framat. Han ser mycket forvanad ut och vander sig till mig och fragar: "Men hur kom vi upp for backen, jag knuffade ju nastan inte alls". Sjalv ligger jag dar, pa grusbacken och kampar for luft... Jag flamtar, "Det var jag! Jag knuffade som bara den". Vi bada ar sa trotta att vi ler lite at saken, kommer till en by dar vi fragar om vi kan stanna for natten for att imorgon forsoka bogsera Samuels bike resten av vagen till MongNong.
Vi blir mottagna av sakert 50 bybor som bara stirrar, och jag tror inte det var manga dar som sett en utlanning innan. Tillslut forklarar vi vad som hant och vi far stanna i ett hus over natten. Pa kvallen delar vi med oss av en halvaten aggmacka och bananer (som vi har) och de dukar upp stickyrice, sma friterade fiskar och nagot som ser ut som svamp. Vi tackar sa mycket och medans vi ater sitter 30 bybor med stora ogon och bara tittar pa oss. Vi kanner oss lite lustiga men ater och pratar, gestikulerar och anvander kroppsprak. (Det som vi forst trodde var svamp, fick vi senare veta att det var vattenbuffalo inalvor med graset som inte an blivit till bajs an, kvar som ett litet holje runt allt, tydligen en delicatess som luktade OCH smakade helt forfarligt!) Pa kvallen tar jag fram Laos kartan vi har och senare varldskartan och i tva timmar satt alla helt forundrat och tittade pa kartan. Jag tror det var manga som for forsta gangen sag varlden. Vi somnade mycket tidigt och vaknade valdigt tidigt! Familjen vi bodde hos gick nog upp vid 4-4.30 am for att dona med vardagssysslor och Samuel som oftast ar sa trott pa morgonen var helt overtygad att de bara gjorde det for att javlas! Alla byn var verkligen glada att ha oss dar, aven om manga barn blev valdigt radda for oss. Tyvarr tror jag det var ganska stor utstrackning av inavel i byn, men alla var otroligt vanliga och glada, kanske lyckligt ovetande.
Jag fragade om vagen till MongNong och de sa (allt med gester, nagra vietnamesiska ord, nagra ord pa Laos) att det bara var 5 km och enkel vag. Vi knot fast Samuels bike i min och efter att ha kort 200 m kom vi till en 60 m bred flod, UTAN BRO. Alla bybor hade saklart samlats for att se hur de tva utlanningarna skulle klara av detta. :) Det tog oss tva timmar att fa over allt och klockan var da runt 9am. Tillsammans med tva mycket handiga killar klarade vi att fa Samuels bike okej igen och det tog oss nog ytterligare 2 h for att komma till MongNong. Vilket aventyr va?!
Tyvarr klappade Samuels bike ihop totalt 60 km efter MongNong och det tog oss ca tva dagar for oss att hitta en okej mekaniker som kunde fixa den nagorlunda med hjalp av nagar halvskruttiga reservdelar. (Pa vagen fick jag bland annat bogsera honom ca 60 km i osande regn...) Vi var super forvanade att Samuels bike klarade sig att aka anda till Vientiane och pustade ut i huvudstaden i mer an en vecka. Vi sokte visum till Kina (Samuel) och Myanmar (mig), motte upp Kath som bott i Laos av och till i tolv ar, hon visade oss staden tog oss till underbara resturanger och vi hade manga intressanta samtal om Laos. Sa vi vinkade hejda till Vientiane och Laos och satte kurs mot Vietnam, Hanoi. Vi bade visste vad som vantade dar, Scott och gudomlig mat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar